Edward "Eddie" ❤️

Det här vår minsting, han är nu 1 år och 3 månader. Eddies ankomst till jorden blev ganska dramatiskt och vi var rätt oförberedda. I vecka 33+5 gick vattnet och jag lades in på sjukhus. Jag blev beordrad sängläge då E2 ( brorsan heter Elliot, så det har blivit E2), låg på tvären och inte var fixerad. Har man då inget vatten finns risk att navelsträngen kläms så jag låg ner och varje gång jag varit på toaletten kom dom in och lyssnade att hjärtat slog. I nästa en hel vecka log jag där och det enda jag gjorde var och surfade, man läser dom absolut värsta historierna om "för tidigt födda" och " tidig vattenavång" och senare också "moderkakslossning". Efter en kraftiga blödning efter 5 dagar på Danderyd dröjde det bara ett dygn innan värkarna började, dom kom tätare och tätare men personalen hade fullt upp så ingen kom, då E2 var så liten och låg på tvären skulle det bli kejsarsnitt så det började kännas lite brådis efter några timmar. Nån sjuksköterska kom in och började babbla om att dom skulle få ut han på 8 min om det skulle krisa, det kändes ju sådär att höra, speciellt som vi legat där en vecka. Till slut så körde dom in mig till op iallafall. Jag darrade även denna gången som ett asplöv skillnaden var dock rätt stor. Med tvillingarna var det planerat och vi hade satt på vår egen musik ( Laleh), dom var fullstora och jag hade inte värkar. Men till slut la dom bedövningen och jag hann berätta att jag nog skulle bajsa på mig ( ni som fött barn vet att det trycker på rätt hårt men i den stunden trots fulla värkar trodde jag på allvar att jag skulle bajsa på mig 😂). Sen höll dom på, jobbig känsla, man känner att dom bökar och håller på men man har ingen känsel, inte förens bedövningen släpper, då, då känner man. Fy fan vad jobbigt det var efter. Det bara gick runt, tempmätning, sondmatning, bröstpumpning, värken. Efter en vecka på neontalavdekningen fick vi åka hem med hemvård, hem till storebrorsorna som visade stor empati och mognad under den här tiden. Två veckor utan mamma och lite av pappa när man är sju år är inte alltid kul. Gud, vad jag grät när jag fick se dom igen. Och lillen då? Jo allt gick så bra till slut, lite dålig syn har han och har glasögon. Det kan bero på att han föddes för tidigt men man vet inte. Plutten kom så alltså i vecka 34+4, nästan 5,5 vecka för tidigt. Det är lite ironiskt att han klämde sig in i september, då dom flesta på Svee sidan är födda då. Edward vägde 1840 kg och jag måste säga att jag blev lite förvånad när jag såg hans blonda hår. Underbar är han iallafall och vi funderade så länge om vi skulle ha en trea och nu känns det så självklart, vi skulle inte vilja vara utan honom en sekund. Noel sa häromdagen att "mamma, jag hade nog helst velat ha en katt eller en hund om det hade varit vilken annan bebis som helst men skulle inte vilja byta ut Eddie, vilken tur att det blev just han". Nedan alldeles nyfödd.