Tre söner Svee: februari 2016

Då har lilla älskade morfar tagit sitt sista andetag. Beskedet om att han fått cancer, bukspottskörtelcancer, fick vi i somras. Samma förbannade sort som farmor Karin fick för några år sedan. Morfar återhämtade sig aldrig ordentligt från operationen han genomgick i somras och till slut orkade inte hans hjärta.

Älskade killar, han älskade er så mycket och var verkligen en del av ert liv. Han har varit mer er flera ggr i veckan sedan ni föddes. Eddie du är bara två och det är så ledsamt att du inte kommer få lära känna honom. Men vi ska berätta och titta på bilder och sedan skriver jag ju i den här bloggen och mitt främsta syfte med bloggen är just att ni barn ska kunna läsa om våra äventyr, sorgliga, härliga, tråkiga och roliga. Lite som en dagbok.

Morfar, du var den som aldrig, alltså aldrig, klagade. Du blev alltid så glad när jag ringde, jag tror t.o.m. du blev glad när jag ringde och frågade om du kunde vabba trots att barnen var magsjuka. Så mycket älskade du att vara med dina barnbarn. Hellre magsjuka än inget alls.. Du var också den som kunde namnen på alla barn i området och även på de flesta grannar och föräldrar. Du frågade jämt om vi behövde hjälp med något och gjorde det trots att vi sa nej. Efter en resa på kreta hade du snickrat upp ett staket åt oss, det var inget konstigt, bara så du var. Jag tror det var viktigt för dig att känna dig behövd. Du var också väldigt envis, så envis att man ibland blev lite galen.

Jag vill gärna minnas dig som aktiv. Som barn åkte vi skidor, skridskor, spelade badminton.. Ja vi gjorde alltid nåt. Du har också lärt oss att ha en hög arbetsmoral och vara tacksam för det man har. Du har haft en tuffare uppväxt och föddes mitt i andra världskriget, det var så tumult att det t.o.m. var lite oklart vilken dag du föddes men du fick födelsedag den 5 maj, året var 1942. 1966 kom du till Sverige och träffade mamma. Ni gifte er i Jugoslavien 1968. Du arbetade hårt och vi har haft ett bra liv, vi har haft råd med det mesta och rest en hel del, framförallt till Serbien, Kroatien och ett par resor till San Sebastian. 2010, när Noel och Elliot fyllde 4 år var vi tillsammans två veckor på Gran Canaria. Det var en härlig resa och du ville så gärna göra fler. Kan idag ångra att vi inte gjorde det istället för att resa till Thailand nåt år.. du ville inte följa med till Thailand då du inte klarade värmen. Du har haft ett svagt hjärta sen du var ung.

Jag hade så gärna önskat att du kunde få vara med ett tag till. Vi kommer sakna dig och trots att jag inte tror på ett liv efter döden så hoppas jag att du finns någonstans och vakar över oss.

Du var den bästa pappa och morfar man kunde önska sig. Vila i frid nu, vi älskar dig!